Helen Johannesson

Jag är väldigt trött. Har sovit totalt 10 timmar på tre dygn, vanligtvis ska man ju ligga runt 8h varje natt. Största anledningen till den stora bristen på antalet sovtimmar, är Skellfteåresan. 05.00 i tisdags åkte vi till Leksand och 06.50 gick bussen från ejendals mot Skellefteå. Hemkomsten till Ludvika skedde runt 11 på onsdag morgon. Resan dit var kul. Matchen var jobbig och hemresan tröttsam. Lyckades somna en timme eller två. Annars låg man bara och blundade, slog upp ögonen och slängde en blick på klockan som hade gått 10 min sen sist man kollade.
Men visst var det trevligt på bussen, .Kramkompisar är bra att ha.:) Man somnar lättar när man har någon brevid sig. Faktiskt.

När jag kom hem var det bara att sätta sig på bussen och åka till skolan. Hade en jädrans spränghuvudvärk, som man kan säga att den rädda min dag på ett vis. Var nämligen så att jag skulle gjort två prov igår men slapp det för att jag såg så förstörd ut.

Körde en HelenNaturell i går också. Alltså utan smink. Fasen vad kommentarer man ska få. "Helen, du ser så liten ut", "Du blir en helt annan person" osv . Är det verkligen så att smink gör en så stor skillnad, så att folk måste kolla en extra gång och dra fram det chockade ansiktet?
Ja, tydligen och det är lite småroligt.


Idag var jag ledig från skolan. Skönt att få sova ut tänker många, men det blev inge sova ut. Tog mig till stationen imorse för att säga hejdå till Sanna, som ska flytta till Norge.
Kommer sakna henne. Hon är lixom en av de bästa. Alla roliga saker vi har gjort. Alla våra roadtrips, nattligafotorundor, skvaller och mycket mycket mera. Goodbye my friend, see you in september.

Idag fyller min mamma 53 år. Har precis blivit lungt här, då det blev kalas och proppat med folk i lägenheten. Vi blev tillslut 10 pers, okej låter kanske inte så mycket folk för att vara födelsedags firande men folk har kommit i omgångar. Det går inte in mer folk i denna lilla tvåa. Den är ju nästan för liten för mig och mamma. Men trevligt var det iaf, faktiskt. Inte ofta då hela familjen samlas eftersom mamma och pappa inte lever under samma tak längre. Det är kul -och väldigt skönt att vi kan samlas som en familj fortfarande och skratta. Även fast det kan tyckas vara en falsk glädje som kommer, men det får man leva med. Kommer den känslan i magen får man vara lite naiv och tro att allt är bra.

Denna dag har för övrigt gått i en jäkla slow motion. Okej nästan allt. Morgonen rann iväg som om man skulle snabbspola den. Hann inte mer än att gå upp så var jag sen, kändes det som.
I skolan gick allt så sakta. Kollade på klockan, väntade en stund, kollade igen och såg då att det var en minut sen sist jag kollade. Huuur drygt som helst. Ush. Och så var man så himla trött så det man kollade på hängde inte med ögonens rörelser. Ni förstår va? Om man är full, brukar det bli så här. Observera att jag var inte full idag.

På idrotten idag upplevde jag nog den längsta minuten och de kortaste 30 sekunderna i mitt hittils levda liv. Visst går det inte riktigt ihop? Nej vet, men det var så här att vi hade styrketräning på idrotten. Ett riktigt jävla fys pass om jag får säga min mening. Det var 60/30, alltså kämpa 60 sekunder och vila 30.
Jag kämpade verkligen. Det var 13 stationer om jag inte minns fel och vi skulle göra två varv. Man väntande och väntade, höll verkligen ut och pinade sig själv för att man inte skulle lägga sig innan minuten var slut. Fy sjutton vilken tid det tog. Sedan när minuten äntligen gått, tog vilotiden slut på tre röda. Sjuukt slut var jag.  Kanske jag som är dålig tränad? Ja, så illa är det nog. Men detta pass var jobbigt. Men jag lovar att jag ska ta tag i träningen nu. Vanligtvis brukar jag sitta i kanoten nu men den här jävla snön vill ju inte försvinna så man får väl vänta ett tag till med preimäråket som för övrigt brukar vara 1-2 veckor efter sportlovet. Den som väntar på något gott.........

"Om spelare och ledare visade samma hjärta och engagemang som supportrarna, då hade Leksand spelat SM-slutspel i stället för att vara på väg i expressfart rakt ner i all-svenskan."

Love hurts, kärlek smärtar. 

Nu är jag inte olyckligt kär och tänker inte skriva något tyck-synd-om-mig-för-han-gillar-inte-mig inlägg. Det är inte sådan kärlek jag pratar om, jag snackar om kärleken till ett lag -Leksands IF

Att stå på norra idag var inte alls kul. Inte på långa vägar. 1-0 målet var härligt. Riktigt härligt, men när man lungat ner sig ekade "ropa inte hej..." i huvudet och visst hade man rätt, 1-1 blev tillsist 1-5. Inför tredje tog Emil ett bra initiativ och uppmanade att man skulle ställa sig bakom läktarn i två minuter och sedan storma in och sjunga på utav bara helvete - En bra markering tycker jag..
De blev väldigt tunga minuter. Tårarna var väldigt svåra att hålla inne och när matchen var slut kunde jag 
-och många andra,  inte hålla kvar dem.  Efter dagens förlust är vi tyvärr  med all sannolikhet tillbaka i allsvenskan - igen. För inte fan kommer vi vinna sex raka nu när vi knappt gjort det på hela säsongen?
Det är bara att inse. Leksand kommer inte spela i ES nästa säsong. Klart jag hoppas att vi klarar kvalet men realistiskt sett så går det inte. Tyvärr. Vi har hjärta, vad fan har ni?

13-1 efter tre matcher. ETT mål har grabbarna lyckats gjort. Verkar som att Leksands enda chans till att göra mål är att göra självmål. illa nog.

Kollade nyss på filmsnutten från Leksand-Nyköping för nästan exakt ett år sedan. Det var den matchen då LIF blev klara för ES. Den matchen då klacken först sjunger "vi ska tillbaka" och sedan övergår till "vi är tillbaka"  så underbara minnen. Vill kunna backa i tiden, kopiera hela den kvalserien och sedan klistra in i detta kval så man fick uppleva den känslan igen.




Dagens citat:

"Snart kommer avsuget" //  Surre
Vägen mellan borlänge och Ludvika är väldigt guppig en sträcka. Surre skulle upplysa oss om att det sista guppet snart skulle komma på vägen hem idag. Vi kom aldrig riktigt fram till vilket ord som skulle sagts istället för "avsuget" men kom fram till att "avslutet" passade bra in.

Nu är jag på säker mark igen efter en helgs vistelse i Vimmerby.
Var där på Sveriges Ungdomsråds kongress. Intressant och lärorikt, men framför allt Kul! Så himla kul att träffa alla jag känner i detta avlånga land igen. Senast jag träffade dem var för ett halvår sedan. Det har även knytits många nya kontakter. Mycket kul!

Sv.Uråd ville ha en redaktör till deras websida. Jag och några till kandiderade till den posten.  Blev röstning och jag slutade tvåa -en röst efter ettan. Klart det kändes lite surt att falla på en röst. Jag kunde inte sluta tänka på hur det hade gått om jag vågat  prata lite mer för mig i rösta-på-mig-talet. Jag känner att jag är väldigt dålig på att berätta massa bra saker om mig själv , känns som om jag skryter eller smörar.
Men samtidigt kändes det ju jävligt bra att det var så pass många som röstat på mig. Väldigt skönt.

På hemresan hände en väldigt rolig sak som får en att tänka att världen är bra liten ibland. När vi gick på perrongen mot tåget i Nässjö hör jag någon som näst intill skriker "Heleeeen". Jag vänder mig om och vad ser jag? Jo, Louise från Örebro som jag inte träffat på ungefär 1½ år. Jag blir överlycklig och slänger mig på henne och kramar om henne hårt. Så lycklig jag blev!
Det roliga var att jag hade tänkt på henne tidigare på dagen. Satt och tänkte på massa minnen från Danmakslägren som brukar vara runt dessa veckor.
Hon hade också tänkt på mig idag. Helt sjukt! Ödet som spökar kanske?

Vi bytte tåg i Örebro. Gick på tåget 10 min innan avgångstiden. Jag somnade seriöst direkt när jag satte mig ner och lutade huvudet mot min kudde, då deckade Helen. MS.Trötter.



Hockeyresa imorgon till Södertälje. Börjar bli väldigt laddad nu. Hoppas det blir ös på ditresan, vinst på isen och ännu mera ös på hemvägen. Kommer att komma hem vid två på natten. Fyra timmar senare sitter jag på en buss till Trysil. Snacka om sliten man kommer vara. Hela veckan är full för mig. Kommer inte bli många sovtimmar, men å andra sidan -sova kan man göra när man är död.

//Helen

Idag kom jag hem på säker mark igen efter en helgs vistelse i Vimmerby. Var där på Sveriges Ungdomsråds kongress. Intressant och lärorikt, men framför allt Kul!

Tifo från dagens match. Snyggt va? Kan säga att jag var mäktigt nervös innan introt, ush vad jag skakade. Men när  banderollen var nere kändes det så himla skönt att allt gick vägen, förutom några stripes men det gör inte så mycket, enligt mig.
Man jobbar och sliter flera timmar för något som bara ska vara uppe i några minuter. I vissa öron kan det låta het knäppt, men fatta vilken känsla det är att få se sånna här bilder i vetskap att man själv varit med och gjort det. 
En mäktig känsla på något vis.

Jag stog ungefär vid "W" på bilden och brevid mig satt det en skellefteå supporter. Jag sa till han på ett skämtsamt men ändå allvarligt sätt att han inte skulle förstöra vårat tifo bara för att han inte hejade på Leksand. Fick då ett skrattande svar: Haha, nej det är klart, jag är väl ingen moring heller!
Tycker det var ett så härligt svar.:)

Matchen då? Jo tack, väldigt spännande match. Slutade lyckligtvis med 4-2 till Leksand. Sista var en nagelbitare. När sAIK gör 3-2 kände jag att det skulle bli som vanligt att Leksand leder, men tappar i sista och förlorar. Men denna gång gick det vägen. Tack vare Backlund bland annat. VÅRAN BACKLUND!

Dagens citat:
 "Man ska inte hoppa hej förrän man är över ån/bäcken" / Jag.
Pratade om känslan man hade inombords när 3-0 målet kom. Blev dock lite fel.

"Två killar kan inte göra två saker samtidigt" /Surre.
Hon kläckte denna när vi vikte stripes inför tifot. Man associerar väl denna mening till något helt annat än att  killar inte kan vika stripes?


                             

Måste bara avsluta med att visa ett kort, dagens kort. Tänk att få vara den fotografen som tog denna bild. Fasen vad stolt  man skulle vara då. Kanske en kandidat till årets bild? Kortet ser ju helt fejkat ut. Ser nästan lite ut som om det vore lergubbar de fotat istället för Hanna Ljungberg. Skön smäll.
      

Nu ska jag sova,

//Helen

Idag börjar helvetet. Fy fan, jobbiga och nervösa tider. Det sista jag tänkte på inatt innan jag somnade var kvalserigen och det första som ploppade upp i mitt huvud i morse var: kvalserien. Roligare saker finns det ju att ha fastetsade i skallen?

Hoppas tifot idag klaffar. Får inte bli ett till fiasko. Bara de på sittplats är med på vad som gäller och inte förstör ska det gå. Förhoppningsvis.

Hade skrivit ett långt och lite smått roligt inlägg nyss, men med denna funktionshindrade robot till dator jag har gör inte alltid som jag vill. När jag skulle trycka på "spara & publicera" kom den roliga error-texten upp och efter det börjar hela skiten hänga sig. Man kan säga att min robot stammar..;)

Hur som helst,  jag hade skrivit om helgen. Hur rolig den var osv. Men orka skriva det igen. Räcker väl egentligen med det? Ingen som fattar alla internskämt ändå. Dessutom tror jag inte jag kommer lyckas så bra med att förmedla hur mycket jag och surre skrattade igår och vad som var så roligt.
Kan säga att det var länge sen jag skrattade så mycket. Tänk att en mascara, ett par solbrillor, en digitalkamera, Günther och Adam Allsing kan förgylla en kväll. 

Vi målade skägg med mascaran, jag hade solbrillorna på mig och vips så var jag Günther. Surre var det meningen att även hon skulle vara föredetta DR.bombay, men när hon var klar såg vi båda att hon liknade mer en mörkhårig Adam Allsing. Ruskigt lik.  Sedan tog vi kort med en digitalkamera vi hittade där vi bodde.. Ägaren till den kameran vet att vi är mongon, Iaf att jag är det ( Och eftersom man blir som man umgås, ligger surre i riskzonen) så vi hoppas att han har överseende med detta beteende och fortsätter prata med oss som om vi vore vanliga människor iallafall. Observera att ingen alkohol eller d.y var inblandat. Endast en stor dos av trötthet och flummighet.


Säfsen imorgon med lego. Måste vänja mig med att ha en bräda under fötterna innan Trysilresan med skolan. Har bara åkt bräda en gång i vinter. Katastrof.

Trugar och bugar.
// Helen.

Jag blir så förbannad. Att stå och se på när massa idioter förstör ens fest, slår sönder grejer osv är så frustrerande. Det är ju skador vi som arrangörer så klart åker på att betala sedan.
Någon eller några hade ringt polisen, så vid 11 kom det en pikétbuss med fem farbror blå och kikade in.
Var faktiskt schyssa snutar. De såg riktigt tuffa ut men stog gärna och skojade med de som skötte sig.. Man kan jämföra dem med glasspaket..
Hårda utanpå -mjuka inuti.;) En var dessutom väldigt lik en biffig Papi Raul.

Men, egentligen så är detta en typisk Ekofest. Tidigare Ekofester har slutat med bland annat en eldad dörr, folk har slagits blodiga (skojbråk) osv. Det har lixom blivit en tradition på något vis. =/
EKO har lyckats att bli bannade från massa fest lokaler. Börjar sina ut på tillgängliga lokaler nu.. 
Ganska komiskt egentligen....
 

Såklart var det inte bara tråkigheter.. Träffade några som man inte  pratar så mycket med längre. Mycket trevligt var det att få krama om dem och tjåla lite skit :)

Nu ska jag sova. Tifojobb imorgon.

Godnatt.

/Helen

Kollade på Efterlyst idag på TV3. Det är ett bra program tycker jag, Hasse Aro passar verkligen som programledare. Han har den där mörka, mystiske och lite hesa dektektivrösten.
Jag har faktiskt inte sett ett enda avsnitt sedan 2004, då det handlade om Malin och hennes försvinnande. Pallar det inte, har bara blivit och tänka på henne då. Börjat grubbla om vad som egentligen hände, vem gjorde det och vad gjorde han?.. Jag vet inte varför, men jag tänker och saknar henne väldigt mycket nu. Klart jag har gjort det hela tiden, men nu är det mer.
Fortfarande känns det så overkligt att hon är borta, mitt kusinbarn och vän..  Det gör ont att Hon, vi och inte minst hennes familj inte kommer få upprättelse för det som hänt. Ingen kommer någonsin kunna säga säkert vad som hände den natten. Den enda som vet svaret -är Malin själv.


Hoppas du har det bra. Du fattas.

**

/ Helen.

Ja, så hette en av två filmer Jag, Ida och Paula hyrde igår. På baksidan stog det att det handlade om en kille med HIV som träffade en tjej och de blev kära. Lät som en okej film, eftersom vi var tre tjejer som skulle kolla och var sugna på lite snyftarfilmer. Frasen "En tjej som väntar på att hennes liv ska börja, medans Killen vet att den snart kommer ta slut"  gjorde nog så att vi fastnade för den filmen, trots titeln som förövrigt ingen av oss kunde förstå syftet med. Vad har en hivsmittad kille som blir förälskad i en tjej att göra med om fiskar knullar eller inte?

Hur var filmen då? Öhum hehe, ja. För det första så upptäckte vi att vi hyrt en tysk film.. Först trodde vi att vi fått fel , men när "Fickende Fischer" kom upp förstod vi att det var rätt film, .  Vilken tabbe. Direkt blev man skeptiskt och besviken över filmvalet. Men, har man en gång börjat kolla på en film ska man se klart den. sådan är filmregeln.
FIilmen var seg, eftersom det aldrig hände något och det var många långa pauser mellan replikerna..
När jag kollade på klockan för första gången stod den på 20 min, kändes som om vi hade kollat minst det dubbla. Snacka om att stoppknappen var väldigt lockande att trycka på. Men nej, vi skulle hålla oss till slutet.

När filmen väl var slut och man fick tänka efter, kom iaf jag fram till att den inte var så himla dålig. Eller jo, dålig var den men samtidigt var den på något konstigt sätt bra. Ett plus fick den för att det var ett oväntat slut, det gillar jag. Man kan säga att det var en typisk film man kollar på i skolan och sedan analyserar kring den, alltså ingen film jag skulle rekomendera till en filmkväll.

Den andra filmen, A walk to remember är en väldigt sorglig, fast samtidigt underbar film. En snyftare med andra ord. Verkligen sevärd, både för killar och tjejer. Samma tema här, fast här är det killen som blir kär i en tjej som är sjuk. Han vet ingenting och när han får reda på det, gör han allting för att göra hennes sista tid så bra som möjligt. Vacker film.

///Hellen

Dagen började segt. Gick upp ganska sent, satte mig vid datorn och försökte plugga men det gick inte alls. Kan bara inte, speciellt inte nu när det är lov. Eller kan man verkligen kalla det lov? Borde det inte heta hemstudievecka istället, för det är precis vad det är. Lärarna har gett oss massa uppgifter som ska vara inne efter lovet, man får höra "ja, för ni har ju hela lovet på er". Då vill man bara blåsa upp munnen och köra in tungan under underläppen och göra som han gör på gamla LOTTO reklamen. Blir så trött ibland.

Nog om det, senare på dagen fikade jag med Paula. Vi had en pratstund som var väldigt skön. Den behövdes. Skönt att få ur sig sina funderingar och dela dom med någon som förstår.

16.30 Bar det av till Leksand med buss, byte i Borlänge som kunde gjort så att vi kom helt fel. Vi hoppade på fel buss och när vi åkte i fel riktning mot Borlänge Centrum gick det upp ett ljus och vi förstog att vi var på fel buss. Lyckligtvis hann vi med att byta buss, faktiskt så fick vi vänta en kvart ungefär.
Det blev en rolig kvart, för det kom fram en ganska så förvirrad tant till oss och varnade surre för mig. Jag var farlig och kunde strypa henne. Jag skojade då och sa att surre var farlig, då svarade tanten raskt "Ja det ser jag att hon är". Surre skrattade då, likaså jag. Då sa tanten " Fast hon är glad, tjocka är glada"  och så kollade hon på mig och sa " och du är mager, du är sur" Fatta vad paffa vi blev. Var det en oförskämd tant vi träffat månne? Ja, det tycker jag faktiskt, men man kan inte göra annat än att skratta åt situationen.
Så läser man i tidningen i morgon att en dement tant rymt från något hem, någonstans i Borlängetrakterna vet iallafall jag och Surre vilken tant det handlar om..

Till Leksand kom vi tillslut och matchen slutade tyvärr med förlust. Fast det kändes nästan lik fan. Nu struntar jag i om Leksand vinner dessa återstående matcher inför KS, bara de spelar bra. Det gjorde de faktiskt stundvis idag.

Hemresan var seg. När vi nästan var framme i Ludvika fick vi stå i bilkö pga. En lastbil som kört av vägen. Den hade dragit med hela busshållsplats skylten, rena turen att ingen stog där och väntade på bussen då lastbilen kom farandes...


Annars då? Jo tack, träningsvärken från Tjejvasan i lördags har lagt sig, det mesta iaf. Känner av lite i benen fortfarande. Var helt slut när jag kom fram. Samtidigt som de sista 3km var de värsa i mitt liv, var de också så härliga, alla människor som stog och hejade på en och man hörde "Nu är det inte långt kvar, kämpa på tjejer" om och om igen. Den meninen stärkte en mycket, för visst var det  bara på ren vilja och envishet jag åkte på då. Kroppen värkte och hade nästan en sendragsliknande känsla i benen.. Hade fan mjölksyra i lilltån:P.
Nejdå. så illa var det inte.  Men slut var jag och jäkligt stolt över mig själv. Inte ofta jag är det, men fasen vad glad jag var när jag passerade målet i Mora.  Jag var så himla varm, fast ändå gick det rysningar i hela kroppen så jag nästan frös.
3h och 40 min blev min sluttid, ganska bra tid med tanke på att jag inte var så jävla bra tränad och att det var första gången jag åkte, visste ju inte alls hur jag skulle lägga upp mitt lopp så att jag inte gick in i väggen. Nästa år ska jag åka, och då åker jag för en tid under 3 timmar.



Nej, Nu är det sova sova som gäller för mig. Har vänt på dygnen helt nu. Jävla idiot som jag är, kommer vara helt slut på måndag när plugget drar igång igen. fr o m i lördags natt har jag somnat runt 5 varje natt. Och inte lär det bli så mycket tidigare i natt heller.. MSN är som en drog. Man snackar om spelberoende, shoppingberoende,matberoende,pokerberoende. Men inte fan hör man något av MSNberoende, som faktiskt jag tror många ungdomar "lider" av i dagens samhälle. Okej, det handlar inte om pengar eller ngt sådant, men ändå.

Äh, hade  bra. Godnatt, eller godmorgon.

Tack för mig.

// Hellen