Helen Johannesson

Idag fyller min mamma 53 år. Har precis blivit lungt här, då det blev kalas och proppat med folk i lägenheten. Vi blev tillslut 10 pers, okej låter kanske inte så mycket folk för att vara födelsedags firande men folk har kommit i omgångar. Det går inte in mer folk i denna lilla tvåa. Den är ju nästan för liten för mig och mamma. Men trevligt var det iaf, faktiskt. Inte ofta då hela familjen samlas eftersom mamma och pappa inte lever under samma tak längre. Det är kul -och väldigt skönt att vi kan samlas som en familj fortfarande och skratta. Även fast det kan tyckas vara en falsk glädje som kommer, men det får man leva med. Kommer den känslan i magen får man vara lite naiv och tro att allt är bra.

Denna dag har för övrigt gått i en jäkla slow motion. Okej nästan allt. Morgonen rann iväg som om man skulle snabbspola den. Hann inte mer än att gå upp så var jag sen, kändes det som.
I skolan gick allt så sakta. Kollade på klockan, väntade en stund, kollade igen och såg då att det var en minut sen sist jag kollade. Huuur drygt som helst. Ush. Och så var man så himla trött så det man kollade på hängde inte med ögonens rörelser. Ni förstår va? Om man är full, brukar det bli så här. Observera att jag var inte full idag.

På idrotten idag upplevde jag nog den längsta minuten och de kortaste 30 sekunderna i mitt hittils levda liv. Visst går det inte riktigt ihop? Nej vet, men det var så här att vi hade styrketräning på idrotten. Ett riktigt jävla fys pass om jag får säga min mening. Det var 60/30, alltså kämpa 60 sekunder och vila 30.
Jag kämpade verkligen. Det var 13 stationer om jag inte minns fel och vi skulle göra två varv. Man väntande och väntade, höll verkligen ut och pinade sig själv för att man inte skulle lägga sig innan minuten var slut. Fy sjutton vilken tid det tog. Sedan när minuten äntligen gått, tog vilotiden slut på tre röda. Sjuukt slut var jag.  Kanske jag som är dålig tränad? Ja, så illa är det nog. Men detta pass var jobbigt. Men jag lovar att jag ska ta tag i träningen nu. Vanligtvis brukar jag sitta i kanoten nu men den här jävla snön vill ju inte försvinna så man får väl vänta ett tag till med preimäråket som för övrigt brukar vara 1-2 veckor efter sportlovet. Den som väntar på något gott.........