Helen Johannesson

Ja, söndag. Har varit en lång dag idag. Var fan inte ett smart drag av mig att gå ut igår. Nu i efterhand känns det  inte som att festa med en tom och stressad mage, tillsammans med en kropp som har släng av feber, var så smart. Fast, gårdagen var kul. Tyvärr blev det inte riktigt som jag hade planerat. Saknade några detaljer, medan några andra inte behövt inträffa. Sedan var det väldigt tur att vissa andra saker aldrig inträffade. Som att ramla ut från ett fönster, till exempel, vilket var väldigt nära att hända...Lite smått farligt så där....

Snart åker jag. Om lite mer än en vecka bär det av på roadtrip. Ska till östersund och när vi ändå "har vägarna förbi" ska vi ta en tripp till Gotland också. Inte alls en omväg, eller vad säger ni? Nej. Läget ligger till så här att vi (ett gäng hoppare) kände att det var för dyrt med hyrbuss, så vi sticker till Gotland och lånar deras klubbuss istället. När vi ändå ska dit så kan vi lika gärna åka dit dagen innan och hoppa lite, för att sen på torsdagen åka vidare upp till Östersund och plocka upp lite folk på vägen. Väl i Östersund är det piratfest som hoppklubben där fixat. Så det blir att åka som en pirat i bussen och spela piratmusik. Någon som har piratmusik får gärna skicka det till mig på msn, eller bränna ut en skiva och ge till mig innan tisdag nästa vecka. Tackar på förhand.

Så nu sitter jag alltså här och hade nog varit bra mycket friskare om jag stannat inne och tagit det lungt igår, men vad fan. Man lever bara en gång och gårdagen kunde jag bara inte banga. Var tvungen att banga Leksand som jag ville åka till och ville inte banga det sista roliga som skulle hända denna helg. Det är ju sånt här söndagar är till för, att må kasst och bara vara. Det är så mysigt på något sätt det där med söndagsångesten.

Jag har drömt den där drömmen igen. Den där då jag dör och ingen saknar mig. Det hände för några dagar sedan och jag förstår inte, Varför? Varför har jag drömt den sex gånger (eller vad det är) nu?  Vad är det med mig? Är det något undermedvetet? Något som ororar mig? Jag ska fan gå till en drömtydare -någon som kan rekomendera någon bra?

I måndags var jag och en kompis med på P3Christer. De pratade om Ludvika och vi ringde in. Trodde väl inte riktigt att vi skulle komma ända fram, så vi tänke väl inte riktigt ut vad vi skulle säga. Vips, så var det någon röst som svarade. VI HADE KOMMIT FRAM!.. någon minut senare var vi i direktsändning. Jag är krasslig i halsen så det gällde att anstränga rösten så man inte får någon hostattack.. Det resulterade i att jag lät akutskidnödig när jag pratade. Whatever.  En sjukt rolig grej. Och den där Christer har ju en röst som verkligen är gjord för att pratas i radio med. Ni som brukar lyssna på honom förstår nog vad jag menar. Hans röst gör fan programmet....

Idag blev det en tripp med Paula till Norberg. Själva trippen var ett väldigt roligt exempel på hur kommunikationsmissar kan ställa till det och ibland faktiskt bli väldigt roliga. I detta fall var det humor.

Senare på kvällen var det dags för den årliga lysmasken. Mysig och väldigt traditionell tillställning som arrangeras i ludvika första tisdagen i oktober. Man lyser upp en bit av cykelbanan längs väsman med marschaller och lite aktiviteter runt om. Musik, tipspromenad och grejs. Är verkligen tradition i Ludvika. Detta var nionde gången i ordningen. Mysigt.

Imorgon blir det hockey.. Såg först ut att skita sig, hittade ingen bil. Men jag skulle fan till Leksand så jag tvingade med Therese och den ängeln ställde upp. SE, allt löser sig. Bara man ger sig fan på att det ska lösas.....!

Nu blir det sängen... Ciao.