Guldfisken Helen

Som ni kanske vet, tänker jag väldigt mycket på allt och lite till. Jag försöker komma på något vettigt att skriva här på bloggen och faktum är att när jag sitter på bussen, är på gymmet eller är ute och promenerar så ploppar det upp massa idéer om vad jag ska skriva. Jag vet inte hur många gånger jag tänker " det där måste jag blogga"  Men när jag sedan kommer hem och sätter mig vid tangentbordet så är allt helt. .Tomt! Idéen finns i huvudet men är ändå för långt bort för att kunna ta fram den. Det är nästan så att man ska ha med sig ett anteckningsblock och skriva ner allt man kommer på vid just det tillfället.

Det är så drygt det där.  Jag blir ju galen på mig själv snart. Det är som att min hjärna mest snappar upp de onödiga sakerna. Dessutom verkar jag bara ha 12mb utrymme i min lilla hårddisk. Får ofta höra att mitt minne är som en guldfisk och det stämmer nog rätt bra. Säger man något till mig är risken ganska stor att jag glömmer det inom kort tid. Tror jag behöver uppgradera min hårddisk till några GB! Skulle göra susen tror jag, då kanske jag inte glömmer bort möten, prov, läxor osv. .

Och så  finns det ju saker som man helst vill glömma men istället sitter etsat i skallen på en.
Har man något som tynger en, är det inte lätt att funka normalt i vardagen -Hur mycket man än försöker. Endel blir nedstämda när något är fel. Andra gör som jag, skrattar. Det är väldigt mycket nu för mig, det är sant. Men jag försöker vara positiv och glad ändå. Varför smitta av sig massa negativa vibbar på andra?

Sedan finns det iaf en sak till som kan rubba ens vardag. Ordet är Kärlek. Detta kan ju båda vara positivt och negativt, ibland kan man inte ens avgöra vad det är. Är man lyckligt kär är man överfylld av lycka och fjärilar i magen. Man kan inte äta, inte tänka osv. Det är en härlig känsla, men när det sedan går över till något som inte är så lyckligt är det inte så kul längre. Fjärilarna i magen har flyttat sig till axlarna och förvandlats till tunga stenar, lyckan har blivit olycka. De glada, ljuva kärlekslåtarna byts ut till olyckligkärleks-låtar i mp3n.

Jag saknar närhet, det kan jag inte sticka under stolen med. Att somna i någons famn är bland det mysigaste som finns enligt mig. Det är en sorts trygghet som infinner sig då...

"Också nätter när jag sover ensam
Lägger jag kuddarna bredvid varandra;
En är min älskade -
Jag kramar den hårt, och sover" / Okänd.

Nu spenderar jag ju de flesta nätter själv, om inte någon kompis sover över. Men ändå är det ju
precis så man gör, tar ett extra täcke och kramar om det tillsammans med en kudde.
Det är lixom det man får nöja sig med just nu..


Kommentarer
Postat av: lego

jag har ett förslag, jag behöver också närhet, så jag tycker att vi ger varandra ett par nypor av det :P


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback