Länge sen.

 Den senaste tiden har min vardag varit upp och ner som nån jävla Berg- och dalbana. Glad,deppig,glad,ledsen. Just nu vet jag faktiskt inte hur det är.  När jag är med kompisar så känner jag mig glad, men sen när man är själv och tankarna bara flyger omkring i huvudet så blir det något helt annat. Man känner sig deppig, iallafall jag, just nu. Vilken känsla ska jag gå på? Känslan jag har när jag är aktiv, då man inte har tid att tänka på alla bekymmer, eller då när jag är själv och skallen plötsligt fått tid åt alla tankar och funderingar?..  Äh, det kunde varit värre. Folk dör ju för fan och här sitter jag och klagar över några jävla känslor. Nej, jag ska vara glad över att jag har underbara vänner, familj och en god hälsa. Finns ju folk som inte har det.

*

Jag och Paula har gjort ett avtal. Vi får inte stoppa i oss onyttigheter som godis, kakor, läsk, chips osv. mer än en gång i veckan. Vilken dag vi ska frossa godis bestämmer vi själva. Bryter vi detta ska vi betala 50 kronor till den andra. Tuff shit säger jag.., fan. Kakorna i skåpet skriker ju efter mig. Jag ska inte bryta detta, aldrig. Det har jag inte råd med.
Man kan säga att Paula är mitt svar på Blossom. Hon ska hjälpa mig att komma igång med min konditionsträning också. I söndags fick hon med mig på en springtur. 3Km blev det då och det räckte gott och väl för mig denna gång, men mer ska det bli -och oftare. Vi ska bli värsta "fitta tjejerna" som paula så fint uttryckte det igår.

*

Jag tror att tjejer har svårare  än killar att släppa något som man tycker väldigt mycket om. Eller så är det så att killarna inte visar det på samma sätt som vi gör.
Jag vill kunna släppa saker och ting lättare än jag gör. Tidigare har jag trott att jag kunnat det, men nu förstår jag hur det verkligen känns. ...

En vän sa till mig att jag kan göra allt. bara jag vill ...Då ska jag placera om några av Sveriges städer..

*

Nu hade jag något bra avslut i huvudet, men den försvann någonstans mellan hjärnan och tangentbordet.

Lovar dig Surre, jag ska skriva här oftare så du får något att läsa..:)

Pusshej.




My entertainer Nr.1

Robbie

I söndags var det en magisk kväll. En av de största uppträdde på Ullevi och jag hade turen att få se på. Rad 25, plats 959 skulle bli mitt revir under kvällen. Runt 21.30 kom han. Vilket jubel, hela Ullevi kokade. Rysningarna avlöste varandra hela tiden, samtidigt som jag värmdes inombords av glädje.
Äntligen skulle jag få uppleva en Robbie Williams konsert!



Massa händer i luften. Önskade att jag var där nere på ståplats, längst fram. Precis som på Metallica. Fast våra sittplatser var inte fy skam heller. Där har man ju lixom sin plats. Sedan kan man avnjuta konserten på ett helt annat sätt, än om man skulle stå och trängas och knuffas där framme. Fast jag är nog mer en liten ståplatstjej som gärna tränger sig fram än en sådan som har sittplats. Jag vill ha ös. Men denna kväll var det ganska mycket ös på sittplats också. Så jag ska inte klaga.


Robbie2Kvällen var iallafall Underbar.
När konserten var slut så kände man sig helt... Tom. Lixom, jaha. Nu då? Vad ska jag längta efter nu då? Jag har väldigt länge drömt om att få se Robbie Williams live och nu har den drömmen gått i uppfyllelse.







Jag skulle kunna skriva världens längsta uppsats om denna kvällen. Men jag sparar det  och berättar dem live istället, vilket jag gjort för ganska många redan. En del har fått hört de minst två gånger.. Men det beror inte på mitt dåliga minne, utan det är av någon annan anleding som jag just nu inte kan komma på..



Idag har jag fått jobb. Ett riktigt flott jobb må jag säga. Jag är så himla stolt över mig själv att jag lycktas få ett jobb som det här. Många lär ju se upp till mig nu om man säger så. Jag ska jobba på en pannkaksfabrik! Yeeeah!. Jaja, bra betalt iallafall och jag är pank, då det är ju perfekt.






You´ve got the key to my heart.