Helen Johannesson

Tänk om man aldrig blev trött. Tänk om ens psykiska styrka var oändlig. Tänk om tiden togs bort så att man inte hade någon tid att passa. Tänk om allt kunde bli bra.

Det är mycket nu. Folk i min närmaste omkrets mår dåligt och det påverkar mig. Jag har för mycket att göra och det påverkar mig också, väldigt mycket. Tiden räcker inte till och det är väl det som gör att jag påverkas. Det här måste få ett stopp och det är snart. Energin och tålamodet håller liksom på att få soppatorsk och det är jag själv som är bensinstationen. Jag måste lära mig att säga nej, helt "enkelt".
Jag kan inte ta skämt, kritik, stress osv, på samma sätt längre. Jag blir bara arg och ledsen. Jag tar åt mig för minsta lilla, istället för att bara låta det vara -precis som jag brukade göra förut.

Men allt löser sig tillslut. På ett eller annat sätt.

Var och tränade igår. Körde boxercize med Paula. Kändes verkligen som att det behövdes. Dels för att jag måste sätta igång med träningen igen, men också för att jag verkligen fick ut många känslor och aggressioner i slagen och sparkarna. Verkligen något som jag behövde -Tack Paula.

Har kommit in i en Lars Winnerbäck period nu igen. Okej, Lars går alltid bra att lyssna på, men just nu känner jag lite extra för hans musik. Och säga vad man vill, men hans musik är verkligen som en liten psykolog. Hans texter sätter igång tankarna rejält om hur det egentligen är.  Nu får ni som läser detta tycka vad ni vill men han är kung enligt mig. Så många texter som man känner igen sig så jävla mycket i.
Kom änglar, för dig, vänner, en svår och jobbig grej, hjärter dams sista sång, under månen -you name it.




Säg inga onda ord är du snäll, min styrka är allt för difus.


Over and out.