Sentimentala tankar

Allting förändras nu. Ingenting kommer bli som förr, ingenting! Folk flyttar härifrån, man tappar kontakten med vänner, tankarna blir mer, frågan om vad man ska göra framöver blir större och större för varje dag.
När man gick i skolan tänkte man ju inte lika mycket på det som man gör nu... Nu är det ju lixom dags, man kan inte, och jag ville inte bo hemma så länge till. Jag vill flytta, klara mig själv. That´s it.

Vännerna försvinner ja. Endel försvinner helt, andra försvinner bara från ens vardag. De flyttar iväg, endel långt härifrån, kanske tillochmed utanför Sveriges gränser. Det gör en tjej, Anna. Hon ska flytta till Norge i ett år. Kommer bli jobbigt, på söndag åker hon. Jag och Paula åker till Göteborg på fredag. Känns som om det var ganska taskig tajming, men ja. Jag, anna och paula hade en liten avskedskväll ikväll. Var mysigt, blandade känslor. Vi började med att fika på Engel. Vi köpte blommor till henne och ett fint kort. Blev lite känslomässigt, ni vet tjejer. Men det är ju så att Anna är en speciell tjej, hon är lixom, en speciell vän, en vän som alla borde ha, det borde vara en lag på det. Kommer sakna denna tjej väldigt väldigt mycket. 7 års vänskap, 7års närhet kommer bli svårt att ändra till en ett års lång lång brev- och telefonkontakt. Förhoppnignsvis kan man ta sig till Norge och hälsa på. Hoppas Hoppas


Många minnen som kommer fram nu, man blir ju ganska   senitmental vid sånna här skeden. Som tillexempel när vi   var i Sthlm. Vi skulle till Gröna Lund och hoppade på rätt   buss men det vi inte fattade var att den gick åt fel håll.
Så vi kom till karolinska sjukhuset eller vad fan det var vi   kom till, fick sitta där i värmen, chaffisen skrattade åt   oss...Två lantistjejer i Storstaden, hurrejeda mig. Aja, till    Grönan kom vi ju iallafall 
-fast en och en halv timme    senare:)...


Eller resan till Bulgarien i nian, alla tokigheter.. Jadu.. finns  massor som kommer fram nu.
 If I could turn back time...



Kan man inte bara frysa tiden här, så att allt är som vanligt, eller bara skruva tillbaka tiden? Jag är rädd för framtiden tror jag, rädd vad framtiden har för planer för mig. Fast iof hoppas jag att framtiden har någon plan för mig, för just nu har jag själv inte så mycket planer för framtiden. Låter ganska tragiskt faktiskt, men så är det om man ska vara dramatisk. Ääääh, det löser sig, sa hon som sket i slasken.


Hakuna matata.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback