Ny blogg.

jag har en ny blogg: hellen.bloggsida.se ... Får se om det är något jag gillar..,



Helgen...

...Blev kanske inte den bästa. En helg som skulle bli en partyhelg med inflyttningsfest och grejer, blev istället en helg där man fick vara för sig själv och fundera lite ...

Fredagen den 29/2 var en märklig dag. En sån där dag som bara inte får finnas. Vila i frid.

Som sagt. Helgen blev lugn och jag tillbringade största delen av den ensam i min stuga, med avbrott för en fika med Stina och Emma på Siljan. En skön helg trots alla funderingar. Det var längesen jag hade en helg för mig själv där jag absolut inte gjorde någonting, utan bara vara. Själv.

Kollade för första gången på Let´s Dance. Visserligen på repris men ändå. Den där bonden Karl Petter är ju bara för skön. Såg honom när han var med på fråga Olle och där var han ju bara för härlig. Nu i Let´s Dance hoppas jag fan på att han eller Tony Rickardsson tar hem hela skiten. Jag menar, vilken syn att se en kille springa runt med lila tights och en rosa stringbaddräkt ovanpå (Tema 80tal). Han bjuder så mycket på sig själv. Jag som trodde att det bara fanns en vettig Värmlänning...

Kvalet närmar sig. Om typ tre veckor är det dags. Det är allvar nu. Varenda gång man börjar prata om kvalserien så får man en pirrande känsla i magen och snacka om att kroppen blir laddad....Inte en chans att jag kommer missa en enda match... Den månaden är det hockey som gäller och inget annat.

Fest i helgen i Karlstad för Leksingar. Synd att jag inte kan komma, verkligen. Låter som att det kommer bli sjukt roligt där. Kan inte någon kidnappa mig eller något?.

Hoppningen drar igång snart! Längtar så otroligt. Det enda jobbiga är väl att jag inte lyckats skaffa någon rigg ännu. Det måste lösa sig. Så är det bara... Annars får jag väl hoppa utan rigg....Hehe..

Imorgon börjar mitt nya liv, eller hur Jessica?

Här är den!

Nu kommer uppdateringen. Yeah. Nöjda nu?

Mycket har hänt sedan sist. Jag bor i Leksand numera och trivs väldigt bra. Visst saknar jag Ludvikafolket och gänget, men jag har ju mina vänner här. Och hockeyn. Jävligt bra det också. Har bott ett tag hos michaela, men bor nu själv. Jag vet inte om Michaela vet hur tacksam jag är över det hon gjort för mig. Jag vet inte heller om jag visat det nog mycket. Hoppas det iaf :)

Alltså, om en månad drar allt igång. Kvalserien. Dagarna och veckorna går så sjukt fort, men ändå känns det som att det tar evigheter tills kvalserien drar igång. Jag längtar så sjukt mycket dit. Det kommer bli så sjukt kul, och sjukt jävla nervöst.

Den senaste tiden har varit väldigt trevligt. Hela februari har faktiskt varit underbart. Kryssning, Skydive filmfestival i Stockholm och fester här i Leksand. Jag har träffat så jävla bra folk på senaste tiden..

Fan vad svårt det var att skriva blogg då.. Känns som att man har så himla mycket i skallen just nu, men ändå inget att berätta om... Det ger väl sig snart.

är ni nöjda nu? Kenta, Liselotte, Michaela, Surre och alla ni andra som undrat vart uppdateringen är? :)

Dags för en uppdatering kanske..

Det var ett tag sen sist och en hel del har hänt sen jag skrev här sist.

Sitter just nu hos Michaela i Leksand.Bor nu här några dagar i veckan, efter att ha börjat jobba på superstars. Skönt att äntligen få ett jobb. Så jag och Michaela har blivit sambos kan man säga. Just nu sitter jag här i lägenheten själv, men får snart sällskap igen och då vankas det bingolotto och säkert något gott till det. Var år sedan jag spelade bingolotto, så jag tycker faktiskt att det ska bli kul. Toner från Katie Melua strömmar ut ur högtalarna och får underhålla mig så länge -och fan vad bra hon lyckas med det. Hon blir bättre och bättre ju mer jag lyssnar på henne, snart ligger hon nog i min favoritmusik-mapp på datorn. Lätt.

Den senaste tiden har jag flängt på ganska bra runt om i Sverige. Men de roligaste minnena är lätt piratfesten hos hopparna i Östersund och avslutningsfesten med tema halloween på Dalaklubben. Synd att de är slut på säsongen. Får jag jobbet i Funäsdalen kommer jag vara i Östersund och hoppa så mycket jag bara kan.

Funäsdalen var det ja... Nu när jag fått jobb i Leksand blev det inte precis lätt att välja om det skulle vara så att jag får jobb i funäs. Har nog setat i flera dagar nu och jämfört plus och minus mellan jobben, men har i princip bara kommit fram till att det är skitsvårt att välja. Jag vet att jag kommer sakna det jobbet jag väljer bort. MEN samtidigt kan det ju bli så att jag inte får funäsjobbet, så egentligen fattar jag inte varför jag låter detta ta så mycket energi av mig just nu... Jag kan väl ta tag i min beslutsångest när jag väl får beskedet..

I morgon är det hockey igen. Sist jag var på hockey var när vi var i Borås. Missade alltså Eds premiär och är fortfarande rätt bitter över det. Tur att Michaela missade den också, för då har jag någon att vara bitter med.

Snart fyller jag år! Jädrar vad skönt det ska bli.. Festen börjar redan på fredagen. Hockeyhelgens start tänker nog en del nu, men nej. Faktist inte. Jag och några till ska nämnligen till Västerås och kolla på Magnus Betnér. Sjukt kul. På lördagen fortsätter festen med innebandyturnering och middag/fest. Den kvällen har jag och Michaela planerat att vi ska ha min 20årsfest. Stället vi ska vara på heter Bojkenhojken bar och har en hetare VIP-lista än vad någon annan krog har. Är du bjuden ska du känna dig hedrad;)
Helgen efter, 24e november, är det dags för 40års fest här i Ludvika. Då ska jag och josse, som också fyller 20, ha en gemensam fest. Alltså 40års fest.

Nu börjar bingolotto. Dags att slå sig ner i soffan.

Vinst ikväll.

Vi vann ikväll, jag har varit någon meter ifrån Ed Belfour, jag har haft en trevlig dag och i morgon ska jag på äventyr...

Ändå vill jag bara skriva om bittra saker som snurrar i skallen, men sparar det för mig själv och försöker istället tänka på att Ed Belfour bär  Våran blåvita sköld numera. Välkommen!

Helgrapport och lite annat.

Ja, söndag. Har varit en lång dag idag. Var fan inte ett smart drag av mig att gå ut igår. Nu i efterhand känns det  inte som att festa med en tom och stressad mage, tillsammans med en kropp som har släng av feber, var så smart. Fast, gårdagen var kul. Tyvärr blev det inte riktigt som jag hade planerat. Saknade några detaljer, medan några andra inte behövt inträffa. Sedan var det väldigt tur att vissa andra saker aldrig inträffade. Som att ramla ut från ett fönster, till exempel, vilket var väldigt nära att hända...Lite smått farligt så där....

Snart åker jag. Om lite mer än en vecka bär det av på roadtrip. Ska till östersund och när vi ändå "har vägarna förbi" ska vi ta en tripp till Gotland också. Inte alls en omväg, eller vad säger ni? Nej. Läget ligger till så här att vi (ett gäng hoppare) kände att det var för dyrt med hyrbuss, så vi sticker till Gotland och lånar deras klubbuss istället. När vi ändå ska dit så kan vi lika gärna åka dit dagen innan och hoppa lite, för att sen på torsdagen åka vidare upp till Östersund och plocka upp lite folk på vägen. Väl i Östersund är det piratfest som hoppklubben där fixat. Så det blir att åka som en pirat i bussen och spela piratmusik. Någon som har piratmusik får gärna skicka det till mig på msn, eller bränna ut en skiva och ge till mig innan tisdag nästa vecka. Tackar på förhand.

Så nu sitter jag alltså här och hade nog varit bra mycket friskare om jag stannat inne och tagit det lungt igår, men vad fan. Man lever bara en gång och gårdagen kunde jag bara inte banga. Var tvungen att banga Leksand som jag ville åka till och ville inte banga det sista roliga som skulle hända denna helg. Det är ju sånt här söndagar är till för, att må kasst och bara vara. Det är så mysigt på något sätt det där med söndagsångesten.



Jag förstår inte.

Jag har drömt den där drömmen igen. Den där då jag dör och ingen saknar mig. Det hände för några dagar sedan och jag förstår inte, Varför? Varför har jag drömt den sex gånger (eller vad det är) nu?  Vad är det med mig? Är det något undermedvetet? Något som ororar mig? Jag ska fan gå till en drömtydare -någon som kan rekomendera någon bra?

I måndags var jag och en kompis med på P3Christer. De pratade om Ludvika och vi ringde in. Trodde väl inte riktigt att vi skulle komma ända fram, så vi tänke väl inte riktigt ut vad vi skulle säga. Vips, så var det någon röst som svarade. VI HADE KOMMIT FRAM!.. någon minut senare var vi i direktsändning. Jag är krasslig i halsen så det gällde att anstränga rösten så man inte får någon hostattack.. Det resulterade i att jag lät akutskidnödig när jag pratade. Whatever.  En sjukt rolig grej. Och den där Christer har ju en röst som verkligen är gjord för att pratas i radio med. Ni som brukar lyssna på honom förstår nog vad jag menar. Hans röst gör fan programmet....

Idag blev det en tripp med Paula till Norberg. Själva trippen var ett väldigt roligt exempel på hur kommunikationsmissar kan ställa till det och ibland faktiskt bli väldigt roliga. I detta fall var det humor.

Senare på kvällen var det dags för den årliga lysmasken. Mysig och väldigt traditionell tillställning som arrangeras i ludvika första tisdagen i oktober. Man lyser upp en bit av cykelbanan längs väsman med marschaller och lite aktiviteter runt om. Musik, tipspromenad och grejs. Är verkligen tradition i Ludvika. Detta var nionde gången i ordningen. Mysigt.

Imorgon blir det hockey.. Såg först ut att skita sig, hittade ingen bil. Men jag skulle fan till Leksand så jag tvingade med Therese och den ängeln ställde upp. SE, allt löser sig. Bara man ger sig fan på att det ska lösas.....!

Nu blir det sängen... Ciao.

Underhållande helg med hockey, vänner och skräckfilm i ett spökhus.

Ja. Denna helg har varit väldigt trevlig. Från fredag tills nu. Rakt igenom, trots ett besök på lasarettet.
Helgen började med en tripp till Falun. Mamma skulle till Leif som bor där och jag hade lasarettet som slutmål. Fick sällskap av Dessie och Linda från Borlänge -två väldigt trevliga tjejer. Kan säga att bilfärden från Borlänge till Falun var en enda stor garvtripp. Mamma är som mig och ännu värre. När man sen sätter mig OCH mamma i samma bil kan det inte bli mer än galet,tokigt och sjukt roligt. "MEN!Jag håller handen med båda rattarna!!"

När vi dumpat mamma bar det alltså av mot det där stora, och läskiga, huset som jag helst undviker om jag själv gjort illa mig eller mår dåligt.. Väl där skulle vi hälsa på en gemensam vän som tyvärr ska tillbringa ett gäng antal veckor där framöver. Men, denna person är nog den positivaste människan man kan träffa och kommer nog klara det väldigt bra, med hjälp från oss runt om självklart.
Det är så jävla härligt att se att hon var, efter omständigheterna, så pass glad. Det får en att tänka till lite..Att allt går så mycket bättre om man bara lär sig att acceptera det dåliga och samtidigt ser det positiva.
Besöket var självklart tråkigt i sig men det blev trevliga timmar. Vi skrattade,¨åt choklad och skämtade som vanligt. Personalen lär nog ha undrat lite... :)

Efter visiten bar det av till Leif igen. Där bjöds det på mat innan mamma körde mig vidare till Bojsenburg där Josse stod och väntade med sin cykel. Äntligen skulle jag få träffa henne!!=). Kort visit, men vi hann med rätt mycket ändå.. Det viktigaste var att vi fick träffa varandra, prata med varandra och rapportera det senaste som hänt i varderas liv. Det hann vi precis innan mitt tåg till Leksand gick. Och med precis menar jag att vi kom till stationen precis när tåget kom. Snacka om tidsplanering. Väl i Leksand rusade jag till Michaela. Vi planerade vin och kex, men vi båda var så trötta så vi lade oss i sängen och snackade lite.

Gick upp tidigt på lördagen för att åka på Leksandsresa till Bofors. Jag skulle vara supportervärd denna dag och behövde egentligen inte bry mig om vad jag hade på mig -skulle ändå ha på mig en orangelysande jacka. Kände mig som en kon, speciellt med min hårfärg som matchade så otroligt bra med jackan som dessutom var för stor. Men allt klär en skönhet.....

Morgonen startade med ett asgarv. Michaela satte på TVn och vad visar dom inte? Jo, lilla huset på prärien.. Det ett sjukt roligt internskämt. De som vet vad det handlar om har nog dragit på smilbanden några centimeter just nu. Ni som inte fattar har nog istället höjt ögonbrynen och skakar på huvudet. MEN, det är roligt. Jag lovar.

Resan gick bra. Lugn och skön, men samtidigt väldigt väldigt trevlig. Skogspromenaden intressant.

Leksand vann med 4-3 efter en stundtals bedrövlig match. Bet i jackan en hel del sista minutrarna men kunde till sist pusta ut. Någon idiot skällde på mig och en till suppoertervärd att vi inte ingrep när Bofors pajaser (som förövrigt påminde om en sketch som är med på STHLM live, när de stod där och hoppade runt som ett gäng hönor som fått damputbrott ) sprang fram mot staketet som skiljde våran klack mot resterande publik och bevisade ännu mer att dom är ett gäng lekisbarn. Dessutom stod det redan stod fyra ordningsvakter där. Va fan, dom får väl sköta sin egen jävla säkerhet... Vi ska bara hålla koll så att ingen från oss gör något -inte agera förskolelärare åt andra. Gaaaah, Stör mig så jävligt på dom där.

När jag kom till Ludvika igen runt 23, var det dags för skräckfilmsnatt. Vi var ett gäng som begav oss hem till vårat spökhus för att kolla på skräckfilm. Just filmerna var väl egentligen inte så läskiga. Det var mer stämningen och att vi var i huset mitt i natten och kollade på skräckfilm som gjorde allt. Vid halv fyra var jag hemma i lägenheten -taklampan fick stå på tills jag vaknade igen vid tiotiden.

Nu har jag precis kommit hem från stan. Bowlade med Raffe och Surre. Gick fan inte bra alltså. Fick som bäst 120 någonting tror jag. Mycket under mit medel. Men, jag kom tvåa. Får nöja mig med det. Raffe vann men tro inte att han är så bra ändå. Han hade också en dålig dag :P

Nu blir det chill. Är otroligt trött efter helgen, men det är det värt när man kan sitta här på söndagen och säga "FAN vad trevligt jag har haft det i helgen.".. Har kunnat gjort det ett antal helger nu, hoppas verkligen att jag kan säga det nästa helg också. Det visar sig ;)....

Nu blev det här för långt så jag slutar här. Punkt.



Livet.

"Livet ska inte vara en resa ner mot graven med målsättning
att anlända säkert i en attraktiv och välbevarad kropp, utan
snarare en sladdning in från sidan, med chockladkakan i
en hand och vinet i den andra, med en kropp som har blivit
ordentligt använd, för att inte säga fullständigt utsliten, samtidigt
som man skriker: WOOHOO vilken jävla åktur!!"


Denna text sitter på mammas kylskåp. Det är hennes "motto" och har väl blivit mitt också. Fick bara lust att skriva in den här. Så jävla bra text. Den är så sann. Något som jag tycker alla borde leva efter. Livet är för kort för att "sparas" på -utnyttja det istället. Precis som tiden så får man inte livet tillbaka. Man kan inte vrida tillbaka tiden. Carpe Diem!



Helen gör comeback i småskolan!

Jajjemen. Det gör jag. För imorgon ska jag vara vikarie i skolan (ska vara på lekis) där jag gick från lekis till sexan och har inte gjort ett enda besök där sen dess. Kommer kännas väldigt skumt att jobba med några av de som var ens egna fröknar när man var en liten kotte och gick i lekis....
Kommer också komma upp massa minnen därifrån. Många roliga minnen, men även många jobbiga minnen. Det vet jag. Absolut. Känner det på mig och det kommer säkert bli jobbigt, men det går nog över rätt snabbt sen hoppas jag.

Hockey i måndags. Skönt som fan att det är igång nu. Som jag har längtat. Och vilken start. Tifot och 7-3 med ett jädrans snyggt avslutningsmål. Göttans.

Ikväll blev det ännu en trevlig spontanträff hos Ström. I början var jag väldigt associal och satt mest på msn, men sen blev jag social och trevlig igen. Ska tillbaka imorgon igen och titta på efterlyst. Varenda gång jag hör eller kollar på det  programmet så ploppar Malin upp i skallen. Trots åren som gått, gör de fortfarande det och så lär det väl förbli i framtiden också antar jag.

Nej, nog med det här. Jag måste sova, ska ju upp tidigt imorgon. 09-17 i Sörvik och 17-21 på Haffas, 12 timmar jobb. Yeha.

godnatt, Take care, chill out and farewell!

Kan inte sova.

Har legat i sängen i två timmar snart och vridit på mig. Kan inte sova, mycket beror väl på matchen men har även massa andra tankar i huvudet som går på högvarv just nu känns det som. Blandade tankar. Tankar om framtiden, tankar om planerade grejer, jobb, pengar..Tankar om otäcka incidenter..
Ibland dyker det upp situationer som får en att tänka till extra. Saker som ger rysningar om och om igen, men saker som man samtidigt lär sig något av. Ja, något sånt. Idag var iaf lite av en sån dag..



Justja. En rolig sak..!
Ringde en tjej vid namn Elin till mig i går. Hon har fått uppdrag från Dalademokraten att intervjua en tjej som står i klacken och av en händelse så tänkte hon på mig. Så imorgon (måndag) ska jag blir intervjuad..Kul! Får se om jag kommer på nå bra att säga bara... :) Brukar ju annars vara jag som intervjuar. Det här blir så bakvänt på något sätt. Hehe.

Galen lördagskväll

Då var jag hemma igen då efter några dagar på hoppklubben. Ingen hoppning för min del, blåste på tok för mycket -hade nog hamnat någonstans i skogen om jag gett mig upp i luften ;)

Lördagskvällen var sjuk. Festen som spårade ur på ett tokbra sätt.. Började lungt med tacobuffé, fortsatte sedan med turnering i singstar (tack Jessica för lånet). När vi gått igenom alla låtarna började vi om. Denna gång med ny tappning: Att låta som en apa,höna och ett ånglok istället för att sjunga. Varianten att sjunga med handen i munnen dök också upp lite senare..

Hela kvällen var hur trevlig som helst. Bastu med sång, öl och musik. Festen slutade med att så gott som alla gick runt med fina märken på ryggslutet/rumpan. På golvet låg en trasig stekspade. Vissa fick citronsyra i ögonen. En sprang över elden och brände foten medan några andra nöjde sig med att bara sitta runt elden och vara normala. Hur som, tokbra kväll med tokbra folk. Kameran var framme på en del ställen. Många klipp kommer säkert hamna på årsiflmen.

Det som hamnar på årsfilmen, stannar på årsfilmen.

~*~*~*~

Imorgon. Imorgon. Imorgon. Imorgon!!!!!!!

Nu är det nära...

Ja. Nu är det inte många dagar kvar.. Om ungefär fem dagar står man där igen. På norra, på den där speciella platsen som det står HELEN skrivet med osynlig text. Ska bli så jävla skönt att det drar igång igen. Sen hur många matcher jag egentligen kommer se senare under säsongen får vi se. Men just nu. Fan vad skönt!
Premiärtifot ska bli grymt kul att se. Den Riktiga premiärölen ska bli riktigt god att ta.
Och att få sjunga gnagarramsan ska bli riktigt trevligt.

Idag har jag kört lite flyttlass. Har nu packat ihop det mesta som jag får plats med i bilen och orkar bära själv. Fick faktiskt rätt mycket gjort idag..Skönt är väl det... Vid halv nio avslutade jag jobbet för dagen och begav mig till Surre. Var riktigt längesen jag var hemma hos henne och visst var det trevligt som vanligt. Kollade lite idol, sen blev det en kopp te till TopModel tillsammans med herr och fru Li.. Var tydligen final. Ingen serie som jag kollar på vanligtvis, men det var gott med te:).

~*~*~*~

Inatt drömde jag en jädrans konstig dröm. Ibland förstår jag mig inte på min hjärna, speciellt inte när det gäller drömmar. Som den där drömmen där jag dör och ingen saknar mig -Varför drömmer jag den? Visst, den kan man väl tyda på många sätt. Jag gillar nämligen att tyda drömmar. Brukar sysselsätta mig med det på mornarna när jag precis vaknat. Oftast kommer jag fram till några saker iaf. Men i morse hittade jag bara en koppling. Den handlade om att jag satt i fängelse och jag, Ida, Michaela och Emil kollade på en fängelsefilm kvällen innan. Humorfilm, sjukt konstig film. HÄR kommer kopplingen. Min dröm innehöll alltså humor och var en sjukt konstig dröm -precis som filmen. Men sen då? Hur kommer det sig att mitt fängelse var ett jädrans lyxhotell? Varför behövde jag bara sitta i fängelset 08-19 varje dag i 20år? Varför kommer Henke och Raffe och räddar mig i riddarutrustning och vita hästar med dreads? Varför var jag tvungen att gå uppåt, fastän jag skulle neråt? Varför fick jag sms, från vem vet jag inte, där jag fick inbjudan till en dejt mitt i allt? Varför var mina kläder nerblodade när jag skulle hämta dom innan jag rymde med mina riddare? Haha. JA, man kan bli tokig!

Vad rör sig egentligen i mitt huvud?
Tror jag ska återuppta min drömdagbok. Förrut för några år sedan skrev jag alltid ner mina drömmar i en bok när jag vaknade. Som en berättelse, eller ibland bara ord eller om små scener i drömmen, om minnena var för få. Sedan försökte jag helt enkelt (?) komma på en orsak till drömmen. Rätt intressant faktiskt. Och rätt roligt ibland.

Nu är jag ingen drömtydarfanatiker, men jag är en som gillar att försöka med drömtydning. För det är så att tankarna och ens tillvaro i vardagen formar drömmarna i alla dess olika sätt. Då gäller det att gräva djupt för att, kanske, komma på orsaken till drömmen. Ibland är det svårt, men ibland är det så jäkla simpelt.


Och till sist.....
Jag och Michalea pratade förut om att vi skulle skriva med "Dagens pinsammaste" eller "Dagens roligaste", eftersom vi båda är rätt bra på att lyckas med sådant. Så nu tänkte jag bjuda på en....
Kom hem med tåget från Leksand, skulle skynda mig till lägenheten för att hämta lite grejer som skulle med till mamma. Hade 20min på mig tills bussen skulle gå till Ludvika Gård där mamma bor. Jag tänker att jag hinner tvätta håret innan och visst hann jag det. Satte mig vid datorn så att håret skulle få torka innan jag gick ut. Gjorde alltså den klassiska turbanen runt huvudet. Klockan gick och vips insåg jag att jag hade lite bråttom. På med skorna och jackan, fram med busskortet. Ut, lås dörren och spring till hissen. Men vänta nu? Hade jag inte glömt något ? JO visst fan. Handduken satt ju kvar på huvudet. YEAH! .... Undrar om någon såg mig. Hej, här kommer turbanHelen i hissen, välkommen in! Som tur var stod det ingen i hissen, utan jag kunde ta av mig handduken, släta ut håret och låtsas som allt var i sin ordning. Den jobbiga är att allt nog var i sin ordning från början.....
Stressad Helen = Vimsig.

Nu ska jag sova och drömma. Godnatt. Skulle inte förvåna mig om jag drömmer om rödhåriga tallibaner inatt.
DÅ vet jag iaf varför.





Flyttdags

Jahapp. Imorse halv 10 ringde hyresbolaget och meddelade att dom precis lagt ut min lägenhet på nätet -En halvtimme senare ringde en och bokade tid för visning. Några timmar senare hade jag en som skulle ta över lägenheten så fort som möjligt. Jag slipper alltså betala en "onödig" hyra. Väldigt skönt. Ska nog hinna vara ute om en vecka, hade varit jävligt skönt att ha det överstökat. Så snart flyttar jag, tillfälligt, hem till pappa. Eftersom han är i Norge och jobbar, står huset ändå mestadels tomt, så jag tänkte att jag lika gärna kan bosätta mig där. Känns rätt onödigt att jag ska sitta och betala en lägenhet som jag nästan aldrig är i, när min ekonomi knappt existerar och ett stort hus står tomt. Det kommer alltså bli jag och alla spökena. För visst spökar det. Absolut.

Förmodligen blir jag bara där rätt kort tid. Har sökt säsongsjobb i Funäsdalen, Jämtland.. Fick höra att det såg väldigt ljust ut för mig att få jobb där...
Jag är taggad som fan att flytta dit. Ligger inte så långt från Östersund, som är en väldigt fin stad och har dessutom en schysst hoppklubb som bedriver hoppning året om.

MEN!
Känns väldigt tungt att lämna hockeyn, klacken och vännerna. Självklart kommer jag brumma ner så fort jag kan. Men jag kommer missa så otroligt mycket. Jag ska vara med på så mycket jag bara kan, det lovar jag.
Sundsvall är fortfarande inskriven i kalendern. Kvalserien får jag bara inte missa..
Det kommer bli jobbigt. Men samtidigt kommer det bli fan så mycket roligare när jag väl är med... Får väl vända allt till det positiva. En sak är säker. Det kommer bli en hejdundrans flyttfest iaf och endast dödsfall är giltig orsak att inte komma! Plats blir säkert Leksand i samband med någon match. Det är trots allt det jag lämnar.

Nej, nu ska jag inte snacka som om det var bestämt att jag ska flytta, det är ju bara kanske fortfarande. . .
Vi får se...:)

*~*~*~*
Imorgon bär det av igen. Leksand, kände att jag måste hjälpa till så att vi får klart premiärtifot. Tänkte dra till klubben, men det verkar bli skitväder så då drar jag till Leksand istället och gör någon nytta..
Så natten till söndag får Michaela mig som inneboende igen. Ojoj. Har alla sånna här underbara människor runt om sig som jag har? Eller är det jag som är lyckligt lottad?

På söndag får jag träffa Josse igen. Känns som att Josse har mycket att berätta för mig, och jag har minst lika mycket att berätta för henne. Det kan jag lova. Ska iaf bli väldigt kul att få träffa henne igen. Man saknar hennes spontana besök när hon är på stan och har tråkigt. :) Man saknar hela henne.

Här har ni den där uppdateringen!

Det var några jävlar i sportbaren som sa att jag skulle uppdatera bloggen. Känner mig väl mer eller mindre tvungen att göra det då.

Vad har hänt sen sist?

20-26 augusti befann jag mig i Gryttjom (Tierp) på en tillställning som heter Gryttstock. En fallskärms-party-musik-maskerad-festival med tema woodstock. Sjukt kul. 300 hoppare som sprang omkring i hippiekläder. Party på kvällarna och lite hoppning på dagarna. Finfint väder och bra folk. Jag sprang omkring i mammas gamla byxdress som hon själv använde för nästan 30 år sedan. Fick många fina kommentarer när jag gled runt i den;) Finns egentligen massa jag skulle kunna skriva här, men jag sprarar det. Ni behöver inte veta mer än att jag njöt denna vecka ochsen vad det var som gjorde dessa dagar så bra är rätt svårt att förklara om man inte var på plats.



I onsdags fick jag äntligen det jag velat ha länge. Jag fick mitt körkort. Ju närmare uppkörningen jag kom, desto mer nervös blev jag självklart. Men strax innan jag skulle köra upp hade jag fullt upp med att följa friidrotts VM. Kallur sprang sin final, Stefan Holm hoppade sin final och Johan Wissman sprang sig vidare till final. Tack vare detta tror jag att jag släppte körningen en stund, vilket var väldigt bra. Då slapp jag sitta och räkna minuter och bli mer och mer nervös. Det är jag expert på. Inspektören sa inte mycket. Jag försökte få igång konversationer om det mesta som friidrott, hoppning och hockey. Han bara suckade och kryssade och tror ni det gjorde mig mindre nervös? Nej, snarare mer. Men tillslut fick jag åka tillbaka och han kryssade i rutan "Godkänd" på papperet.
Kunde inte tro det först, men han talade visst sanning. Wie. :D ÄNTLIGEN!

Det första jag gjorde var att åka upp till Leksand. Mamma var lagomt nojig över att låna ut bilen till mig bara någon timme efter att jag kört upp. Men det gick bra. Jag sitter ju här nu och bilen startar än. Blev en tripp hem på fredagsmorgonen. Skulle egentligen åkt hem på torsdagen men fick bli ändrade planer. Lämnade bilen till mamma och hoppade in i Surres guling och drog till Leksand igen -Dags för hatmatch. Leksand-Mora. Vinst med 4-2, jävligt skönt och jävligt viktigt. Den där sjukt roliga förfesten och ännu roligare efterfesten som jag planerat kom tyvärr aldrig, av olika skäl. Men jag hade trevligt ändå..
 Tack Michaela för sängplatsen. Vi ses igen på måndag!:D hehe. Ängel!

....Nu är jag hemma i Ludvika.....
....Nu längtar jag till premiären......

Så tråkigt att vara hemma. Hade velat åkt till hoppklubben men jag är luspank just nu. Tyvärr.
Men det löser sig alltid. Det vet jag:)

Sådär, det var min uppdatering. Är ni nöjda nu?

Om

Min profilbild

Helen